Är rekrytering = överlevnad?

Jag träffade för ett tag sen en utav våra samarbetspartners, en mycket kompetent och högpresterande kvinna, som är rekryterande chef och jobbar på en teknikkonsult. När jag frågade henne varför hon prioriterade rekrytering så högt som hon gör så svarade hon utan minsta tvekan: ”för oss (som konsultbolag) är rekrytering överlevnad, det är anledningen till att jag i stort sett prioriterar rekrytering allra högst av mina arbetsuppgifter”.

Med ett svar som var så mitt i prick blev jag alldeles paff, men fick ändå fram en följdfråga om varför hon resonerar som hon gör varpå hon svarade: ”om inte vi får in de bästa kandidaterna kommer vi sakta men säkert att dö”.

Så sant som det var sagt, för verkligheten för konsultföretag ser ju rent krasst ut precis just så: om de inte rekryterar in fler kandidater och samtidigt tappar någon kollega då och då så kommer de förr eller senare gå under.

Det väckte en annan frågeställning i mig: är det här en verklighet som bara gäller för konsultföretag, eller handlar rekrytering om överlevnad för produkt-, entreprenad-, fastighets- och offentliga organisationer också? Författaren och managementkonsulten Jim Collins, som bland annat skrivit storsäljarna ”Built to last” och ”Good to great”, menar ju på att det är en av nycklarna för att ta en organisation från just good (medelmåttig) to great (mästarklass). Jim menar på att en organisation ska rekrytera utifrån en person och dennes förmåga och potential för att sedan låta denne verka med frihet under ansvar för att leverera resultat. Min tolkning är att han menar på att detta gäller oavsett organisation, även om han i boken mest forskar på börsnoterade produktbolag.

Vad tycker du? Och vad säger dina upplevelser? Det vore jätteintressant att höra dina tankar. Om du gillar vad vi postar får du gärna följa mig och Hunter & Tailor på Linkedin. Och om du funderar på att rekrytera och vill bolla någonting, skicka ett mail (karl.andren@huntertailor.com) eller ring mig på 0735-160 600.

Läs även